Vinterserien (2016-03-13)

Ingen vidare insats. Oroväckande seg i kroppen och stundtals rätt lusigt fokus.
1. Försökte att inte tappa höjd i början. Rätt bra start.
2. Ok
3. Bestämde mig för stigen till höger. Men utgången alldeles för defensiv. Skulle ha gått nordost till sigkorset. Den på kartan tydliga stigen var överraskande svår att följa. Avslutningen usel, när jag efter viss tvekan dömde ut stigen uppå åt höger mot kontrollen, fast det var den jagf skulle ha tagit. Suck! Stigar är inte min grej.
4. Ok, fast det blev tveksammare än förväntat. Tyckte att jag sprang stig hela vägen, men fick bortse från det och läsa kärren i stället.
5. Bortsett från tristessen så tror att det tråkiga vänstervägvalet var rätt. Hade varit snabbt om jag orkat springa i alla fall. Fullt godkänd avslutning.
6. Utgången kanske inte helt tokig ändå, men varför i heöa friden skulle jag korsa linjen? Nä, borde ha fortsatt på högersidan.
7. Ok, men inte snabb.
8. Märkligt usel! Planen var rakt norrut, kortaste vägen till stora stigen för att sedan springa på den fram till ringkanten. Men ett liggande trädfick mig att svänga lite höger. Jag var dock fullt medveten om det och tänkte att det kanske var bra att gena lite. Men den plötsliga, skarpa högersvängen i rät vinkel har jag ingen som helst förklaring till. Lika lite kan jag kännas vid den följande korrigerande vänstersvängen. Fett oroande! Blackout? Jag var i alla fall rejält förvänad att storstigen aldrig dök upp. Utifrån förutsättningarna gick ändå kontrolltagningen rätt bra.
9. Helt ok.
10. Trött! bestämde mig för att spara åtminstone någon höjdkurva genom att gå höger om toppen. Tror att jag tänkte det lilla passet, men kroppen ville undvika mera. Usel koll! Höll på att gå över i södra kanten av den isbeklädda sjön, vilket kunde varit lite farligt. TUrligt fanns branten där att läsa in sig på. Efter tvärförflyttningen stötte jag ihop med brorsan. Inte bra. Orienteringsmässigt är det betydligt sämre än närkontakt både med vildsvinsgalt och björn.
11. Min utgång till höger var sämre en brorsans till vänster. Men sedan vek han vänster på stigen. Jag fortsatte rakt mot kontrollen, stämde av branten och stämplade.
12. Fokuserade mer på vad Fredrik höll hus än på vad jag själv skulle göra. Tappade koncepten helt och trodde att jag var betydligt närmare kontrollen än vad jag var. Insåg att den inte särskilt imponerande höjden stämde dåligt med kontrollhöjden, så förvirade vände jag tillbaka för att återförenas med brorsan. Tävli gsfokuset var väl sådär när vi började diskutera hur vi sprungit till 11 och vem som lurat vem. Jag undrade lite försynt om var i hela väelden vi kunde befinna oss. På utsagan "här någonstans och vi skall ditåt" så svarade jag "men där har jag varit, där finns ingen höjd" och så drog jag iväg i en annan riktning som dessbättre visade sig vara rätt.
13. Rejält jobbigt upp till kontrollen. Väl däruppe kändes det som bingo att finna den. Men det var fler i skogen oh jag fick hjälp.
14. Rätt ok, kunde definitivt ha varit mer bestämd.
15. Rakare väg hade varit att föredra, eller eventuellt högerstigen till stigkorset och till kontrollen via punkthöjderna med kärrkontakt. Men det gick ändå hyfsat, med hjälp av ett par damer.
16. Tänkte för att få en bra start på spurten nyttja knepet att stämpla från "undersidan" av SI-enheten. Men det tog inte och jag fick göra om och rätt.