Mila Final (2014-03-12)
Kategori: Tävling
Karta/område: Högdalen
Arrangör: OK Södertörn
Distans: Natt masstart
Sträcka: 6880
Sträcka: 9.34 km
Tid: 75:08
Ajajaj, det här var nedslående på alla sätt!
Insåg att det skulle bli en konditionskrävande löparbana och att jag därmed skulle vara chanslös mot samtliga deltagande klubbkompisar. Satte allt på ett kort med taktiken att jag åtminstone skulle vara först efter fjärilarna inför de avslutande löpningsfokuserade kilometrarna. Gick käpprätt åt skogen! Blev pannkaka och cirkus Henrik.
Sedan en mentalt plågsam resa mot mål utan några som helst krafter. Inte omöjligt att jag brutit om det bara funnits ett uppenbart närmare sätt att nå TC än att fullfölja banan. Min enda tröst för orienteringsmissarna var att jag var övertygad om att jag ändå hade varit chanslös. Men Winsplits bomfria tider påstår annorlunda. Stålmannen Henrik självklart onåbar, men inte de andra. Alltså sammanfattningsvis: Fel taktik, usel orientering och tafflig känsla i kroppen. Bara att bita ihop och komma igen.
1. Arrangörerna har en icke-avundsvärd uppgift att släppa iväg grupper av löpare vid rätt tidpunkt. De ropar upp namn i grupper och klarar det rätt bra trots att några kartor blåser iväg. Fast en viss stress kan man nog skönja. Lydigt inväntar jag att bli uppropad. Men utan förvarning lägger de helt enkelt ner uppropet. Så när min start går är jag inte framme vid min karta. De sekunder som det tar för mig att hitta den spelar knappast någon roll i det stora hela, men ofrånkomligt höjs min stressnivå. Plockar upp kartan och tänder lampan på väg in i skogen – INTE. Får stanna och fippla med kontakterna innan ljuset flödar. Stressen minskar inte av det. Sedan försöker jag komma igång i ett kontrollerat tempo. Koncentrerar mig mest på att hålla koll på ledet framför. Men orienterare är klåpare, en liten krok blir det in till kontrollen. Förvånad stämplar jag dock precis efter Fredrik som startade tidigare och alltså måste ha krokat mera.
2. Sätter av mot boet i ett lite för högt tempo före Fredrik. Hakar på folk innan och har inga problem att komma rätt.
3. Uppfattar det som att jag följer med strömmen som en svans.
4. Inga problem
5. Tillbaks till boet
6. Bra tempo!
7. Ähmenvaff… Plötsligt finns ingen lampa alls före. Med syrebrist i hjärnan får jag för mig att det är dags att vika mot kontrollen fast jag bara har sprungit hälften av vad jag skall. Läser felaktigt att jag skall ha en brant och söker mig till en passande sådan. Suckar djupt när den saknar kontroll. Teorin att jag är vid den stora branten i ringkanten infinner sig omedelbart! Utan att stanna rundar jag och springer upp mot kontrollen. Men där finns ingen ny brant vilket förvirrar mig totalt. Tiden rinner iväg, men så småningom , nu dessbättre medveten om att jag letar efter en sten, sätter jag av åt rätt håll. Visar sig vara för långt och jag irrar ytterligare. Tror att jag trasslar till det brutalt genom att växla mellan kontroll 6 och 7 när jag tittar på kartan. Fullkomligt obegripligt beteende, fattar inte ens hur det kan gå till? Till slut lyckas jag ändå hitta rätt.
8. Kollar kodsiffran efter att jag stämplat! Men det här är ju 7:an, skulle inte jag till 6:an? Tillbaka mot den samma. Väl där känner jag igen mig. Här har jag uppenbart redan varit. Stöööön! Helt utan mod tillbaka till boet. Nästan 10 minuter åt skogen på denna lilla fjäril och kvällen förstörd. Tröttheten blir plötsligt extremt påtaglig!
9. Biter i och genomför en hyfsad kontroll.
10. Nu börjar löpningen! Ut till asfalten och sedan går jag uppför höjdkurvorna till stigen. Lunkar runt på den och kan sedan inte riktigt bestämma mig om jag skall hålla höjd eller gå rakt mot kontrollen. Det går riktigt sakta.
11. Inga problem, men ingen fart.
12. Omöjligt för mig att läsa mig till att det går en tunnel bredvid järnvägen under vägen. Borde förstås ha gjort om planen när man såg hur verkligheten såg ut, men jag var helt inne på att man skulle korsa asfalten. Den stora stenen som jag trodde var kontrollpunkt visade sig vara ett hus och dessutom fanns ett staket bredvid asfalten. Nåja, inga problem.
13. Efter lite tvekan tillbaka upp på vägen, över järnvägen och så in i skogen. Bestämmer mig för högervägval mot grusplanen eller vad det är för att spara höjd. Nöjd med det, tycker att det bör ha varit snabbare både än den kortare, men tuffare stigen och den längre asfaltsvägen runt till vänster. Räknar då bort att jag behövde ta mig över två riktigt saftiga stålbalkar. Klev på den första och halkade omkull med kraftig smärta i vänster smalben som följd. Inte helt bra. Ändå var detta den sekvens där jag för sista gången i loppet pinnade på någorlunda. Orkade över bron, men sedan sjönk farten stegvis. Rundade på asfalten, vilket måste ha varit rätt.
14. Trodde nu att det bara gällde att orka röra på påkarna. Gled felaktigt vänster ner på stigen och upptäckte plötsligt att jag hade hamnat nedanför kontrollen. Fick klättra upp bakvägen. Värdelöst! Kostade både tid och kraft.
15. Rundade återigen på asfalt, knappt styrfart.
16. Någorlunda raka spåret, men plågsamt långsamt.
17. Känns som att jag aldrig kommer ut på vägen. Kommer knappt framåt. Intressant att Winsplits markera för en bomtid på 1.28 fast jag inte anser att jag bommade (även om jag kunde ha tagit en något genare väg upp till själva kontrollen).Hur som helst en tydlig indikation på min fart. Helt utmattad alltså!
18. Äntligen!
Visa kommentarer (0)
 
Mila Final (2014-03-12) Mila Final (2014-03-12)